I djupaste skogen, någonstans i Värmland, bodde en man. Vi kan kalla honom Sven.

Sven var en mycket företagsam man, som var den siste att bo i detta lilla hus.

Hörsägen berättar att Sven hade stora planer på att åka till Sydamerika för att hitta sin ”inka-prinsessa”.

Han tränade inför resan, bland annat genom att tälta på övervåningen i huset.

För att förhöja känslan kan man anta att han lyssnade på stämningsfull musik, och som skylten berättar var han upptagen för ”reseförberedelser” en del av året.

Det kunde, och skulle ibland, vara svårt att få tag på honom. Han hade bland annat grävt en flyktväg ut ur huset på baksidan, för att snabbt kunna smita iväg på sin cykel, när någon han inte ville träffa knackade på.

Utifrån det man kan se på gården så var han en hängiven samlare.

På gården finns ett antal olika fordon, bland annat ett flertal militärfordon, och mitt i ögonblicket får man en känsla av att de har varit viktiga i hans liv.

Hur länge huset har stått tomt vet jag inte, men det finns vissa uppgifter som säger att Sven lämnade huset 1988.

Kakelugnen kan tänkas ha värmt många kalla dagar och nätter. Och Sven har nog druckit en och annan god kopp kaffe här. Säkert på fat.

Nu bor han på ett äldreboende nere i samhället och har blivit dement.

P.S. Det sägs förresten att Sven faktiskt fick sin inka-prinsessa till slut, men vad som hände sen…vet bara historien.

Historik: Gården anlades 1850 – 1899. Gården är belägen på en åsrygg med sluttning åt norr, väst och öst. Det är öppet runt gården mot söder och sydöst.

Gården upptas vid laga skifte 1851 – 1855, då änkan Andersdotter ”åläggas utflyttningsskyldighet” från gården.

Man kan undra vad som hände änkan Andersdotter. Fick hon flytta för att hon helt enkelt inte hade råd att bo kvar? Trots allt var ju mannen den som försörjde familjen, på den tiden.

Vid en boinventering 1976, var bostadshuset 9 x 6 m med eternittak, och det fanns två uthus på gården.

Nu har det ena uthuset, som en gång var en ladugård/stall, dessvärre ramlat ihop till en stor brädhög.

Huset var kategoriserat som Jordbruk – Finngård.

Man kan ju fundera mycket på hur livet har sett ut för alla som bott här. Hur levde de? Var de lyckliga? Det har nog varit en fin liten gård, med mycket olika aktiviteter genom alla dessa år. Jag vill ju tro att de alla haft ett fint liv här. Tänk om väggarna kunde tala..