Så var det dags för andra etappen av vår ”Svemester-vandring”.
Jag måste säga att det kändes väldigt bra i kroppen efter första dagen. Eftersom jag och min make inte är några erfarna fjällvandrare, så hade jag varit lite orolig för hur jag skulle känna mig när jag vaknade.
Vi övernattade även denna gång nära nationalparken, för att kunna bege oss upp på fjället tidigt på förmiddagen. Denna gång bodde vi på Sonfjällgårdens Wärdshus & Hotell i Hede. Det var ett jättetrevligt Wärdshus, vars ägare var en mycket pratglad och energisk skånsk kvinna.
Sonfjället ligger i Härjedalens kommun i Jämtlands län. Man kan se det fina fjället på långt avstånd. Det är riktigt majestätiskt.
Sonfjället är ett kalfjäll och är en av Europas nio första nationalparker.
Det finns flera entréer till nationalparken. Vi började vår tur från det som var huvudentrén. Vid Nyvallens fäbod.
Det är häftigt att se hur djuren går lösa och sköter sig själva, de vet vart de ska. Kossorna visade oss vägen till fäboden och starten på vår vandring.
Sonfjället och skogarna omkring fjället är känt för att vara det björnrikaste området i Skandinavien.
På Sonfjället står det: Att få syn på en björn är inte så lätt, men spår efter björnarna finns överallt. Det kan vara rivmärken på träd, uppgrävda myrstackar, ett gammalt ide eller spillning, full med bär.
Med denna vetskapen blev vandringen extra spännande…tänk om vi skulle springa på en björn…eller iallafall få syn på en…mitt i ögonblicket…
Lillfjället – den lilla toppen med den stora utsikten. Vi hade i förväg bestämt oss för att ta denna lite enklare och framförallt lite kortare tur idag.
I beskrivningen som finns att läsa på Sonfjället står det följande om denna tur:
Beräknad tidsåtgång: 2–3 timmar (cirka 4 km). Till Lillfjället kommer man genom att följa stigen förbi informationsstugan och vidare upp genom fjällbjörkskogen. Där skogen glesnar ser man ”Lilltoppen” till höger, en liten bit upp i sluttningen. Uppe på Lillfjället (1010 meter över havet) har man en fantastisk utsikt över det skogs- och fjällandskapet med fäboden och de klara småtjärnarna nedanför fjället.
När vi väl var uppe på Lillfjället började vi fundera, det hade ju gått förvånansvärt lätt att ta sig dit.
Eller, jag ska vara ärlig och säga att vi fick kämpa ganska hårt vissa partier, där det var brant stigning, men när vi väl var på Lillfjället, så ville vi lite till. Det kändes inte riktigt rätt att redan nu gå neråt igen.
På Sonfjället står det följande om Topptur till Högfjället:
Beräknad tidsåtgång: 6–8 timmar (cirka 11 km). En topptur till Högfjället (1278 m ö h) är en givande men ganska krävande heldagstur. Förutom de närmaste fjällen, Vemdalsfjällen, Hovärken och Särvfjället ser man i väster Funäsdalsfjällen med Skarvarna, Ramundberget, Mittåkläppen och Skarsfjället för att nämna några. I klart väder kan man se Helags, med Sveriges sydligaste glaciär, Oviksfjällen och Lunndörrsfjällen. I fjärran skymtar de norska fjällen. Från Nyvallen följer man stigen förbi informationsstugan upp genom fjällbjörkskogen. Lillfjället kan vara en lämplig plats att vila på, annars följer man bara den markerade stigen uppåt i den branta sluttningen tills man kommer upp på fjällplatån. Sedan är det bara att fortsätta vidare mot högsta toppen.
Så efter att vi funderat en stund, bestämde vi oss för att gå mot toppen på Högfjället. Vi tog inte den vanliga markerade stigen upp, utan vi fann oss en väg vid sidan om. Vi fick klättra endel på stora stenblock, och bitvis var det ganska besvärligt. Men vilken utsikt vi fick njuta av. Vilken känsla att sitta högt uppe på ett fjäll och bara njuta av stunden. Det här är livskvalité.
När vi kommit 2/3 upp mot toppen på Högfjället, tyckte vi att vi sett tillräckligt. Det var inte långt kvar till toppen, men vi valde att nu vända neråt igen.
Att ta sig nedåt från Högfjället till Lillfjället, var riktigt spännande. Det var så brant nerför, att vi helt enkelt fick sätta oss ner och försöka hitta vegetation att bromsa oss nerför med. Jag måste säga att jag var ganska glad när vi nådde Lillfjället igen.
Någon björn varken mötte eller såg vi. Det kanske var tur. Men det är klart att det hade varit häftig att på behörigt avstånd få beskåda en fin björn.
Vi fick iallafall ett väldigt trevligt välkomnande av dessa killingar som sprang vid fäboden när vi kom ner.
Så avslutas dagens vandring. Svettiga och hungriga. Nu skulle det bli gött med lite mat och vila. Vi fortsatte vidare uppåt i Sverige, vårt mål var nu att turista lite på vägen upp till våra vänner i Nordmaling för att ta det lugnt en stund innan nästa äventyr…
Del 3 – kommer inom kort.
Mitt i ögonblicket 