Finngården

En helt underbar plats i de djupaste Värmlandsskogarna är finngården Ritamäki, den är en av Sveriges bäst bevarade och den sista finngård i Sverige som bebotts och brukats på traditionellt vis.

Bilderna är tagna från vårt besök där sommaren 2014. Ritamäki brukar vara öppet med kaffeservering på sommaren, men tyvärr var det stängt när vi var där, så vi kunde inte utforska torpet och de övriga byggnaderna invändigt.

Ritamäki ligger på en höjd i en öppning i skogen, och denna placering med röjd skogsmark kring gården var typisk för den finska bebyggelsen.

Ritamäki bestod under en period på 1800-talet av två torp. Av det första torpet finns det idag bara några lämningar kvar i marken.

Dagens Ritamäki byggdes på 1840-talet. Olof Jansson Uotinen som föddes 1812 vad den förste brukaren.

Mellan 1861-1865 köptes Ritamäki ut, och blev ett eget torp. Namnet ”Rita” är finska för strid eller tvist, och ”mäki” står för berg.

Innan Ritamäki köptes ut finns det uppgifter om en tvist, mellan ägarna till Kvarntorp, som Ritamäki hörde till, och norrmännen. Tvisten var om äganderätten till rågen då riksgränsen till Norge inte var markerad.

Historien berättar att Olof Jansson levde ett hårt liv på Ritamäki, under loppet av några veckor sensommaren 1857 förlorade han sin hustru och fyra barn i rödsot. Han bildade en ny familj och kom då att bli farfar till Beda och Henning.

Syskonen Beda och Henning var de sista fast boende på Ritamäki. De brukade jorden, hade två kor och lite höns. Men så i november 1964 orkade inte syskonparet driva gården längre.

Beda och Henning var då över 70 år gamla båda två, och på allhelgonahelgen tog de sina två kor och gick härifrån. Korna fick åka med slaktbilen, medans Beda och Henning fick åka taxi. Det fanns då ingen som ville ta över gården när syskonen blivit för gamla.

När jag går runt på Ritamäki, hör jag nästan korna råma och hönsen kackla, mitt i ögonblicket. Jag ser nästan fotspåren efter Beda och Henning, hur de gått fram och tillbaka, hur de bärt spannar med vatten till stugan, hur de vilar utanför stugan med en kopp kaffe och tittar ut över gården och det fina landskapet.

Jag kan bara föreställa mig vilket hårt arbete det måste ha varit, hur trötta Beda och Henning måste ha varit den dagen de inte orkade mer och flyttade från torpet. Men jag tror också att de haft ett fint liv på denna underbara plats på jorden.

När Beda och Henning flyttade skänkte de Ritamäki till Lekvattnets hembygdsförening och den blev sen kulturminnesförklarad 1967.

Händelsen markerade slutet på en över 300-årig epok som inleddes i slutet av 1500-talet då de första svedjebrukande finnarna sökte sig över Östersjön för att bosätta sig i obefolkade skogsområden i mellansverige.

På gården står fler byggnader. Rökstugan är av ursprunglig typ och ligger mitt på gårdstunet omgiven av fähus, loge, härbre, jordkällare, bastu och flera olika lador.

Ritamäki ligger i Värmlands län, Torsby kommun, ca 10 km sydväst om Lekvattnets kyrka. Ritamäki ligger bara någon kilometer från den norska gränsen. Från parkeringen är det ca 1,5 kilometer markerad stig upp till Ritamäki. Stigen är relativt brant och stenig.

Det finns en vandringsled, 7-torpsleden, där Ritamäki är ett av torpen som passeras. Den ligger nu överst på min ”måste-gå-led” inom närmsta månaden. Så det kommer kanske en fortsättning på denna historia längre fram.