När man springer på en byggnad, ett hus i skogskanten, och får veta att det tidigare varit en skola, så blir man nyfiken, eller jag blir nyfiken, på historien…

När var det en skola? Hur kan det ha sett ut? Hur gick det sen? Vid grindstolpen till skolan stannar jag till i ögonblicket och funderar…

Den 18 juni 1842 utfärdades Kungliga stadgar, regler, om folkundervisningen, där minst en skola med examinerad lärare inom varje stadsförsamling och varje socken på landsbygden skulle finnas.

”Första skolan i socknen”

I juni 1845 får församlingen sin förste ordinarie examinerade lärare till svenskbygden. Men än så länge finns inget skolhus, så undervisningen genomfördes i gårdarna där man hyrde rum.

Det bestäms att två skolhus ska byggas i svenskbygden av församlingen. Varje distrikt ska bygga och underhålla sitt skolhus och varje skolhus ska också innehålla bostad åt läraren. 1850 står dessa skolhus färdiga.

”Min farmors syskon gick i skolan där”

Nu var skolförhållandena på svenskbygden ordnat så gott församlingen förmådde, men än var en stor del av församlingen, den sk finnbygden, utan skola.

Till följd av fattigdom och lokala hinder i finnbygden, kunde  folkskoleundervisningen bara utföras av  oexaminerade personer.  Och brist på ”dels nödig avlöning”, gjorde att undervisningen inte kunde hålla tillräckligt god kvalité för att ge barnen den undervisning de hade rätt till enligt den Kungliga stadgan.

”Rune bodde där efter att skolans lades ner. Hans föräldrar Oskar och Linnea köpte huset”

Det statsbidrag som utgått för undervisning i finnbygden var otillräckligt och de personliga avgifterna räckte inte heller till. Enligt uppgifter  fanns minst 115 barn under 9 år i denna bygd, som inte uppnått det minsta kunskapsmåttet som stod i stadgan.

Man ansökte därför om ett årligt statsanslag för examinerade skollärare, och ett anslag till att bygga ett skolhus, så att den ambulerande undervisningen kunde upphöra. Om man fick pengar till examinerade lärare för finnbygden, skulle undervisningen vara i 9 månader om året med ”nödiga lördags- och läxförhör” vid samma tid och på samma sätt som på svenskbygden, enligt det som var stadgat i reglerna.

Som svar på sin ansökan fick församlingen från 1855 ett årligt statsanslag på 153 riksdaler banco och 16 skilling till avlöning åt läraren på finnbygden. Om församlingen även fick anslag till bygget av skolan framgår inte.

”Finnarna som bodde där byggde denna skola för sina barn, enligt vad jag hört”

27 februari 1859 beslutades att ett skolhus skulle byggas inom finnbygdens skolrote och skolan skulle nu bli fast istället som tidigare ambulerande.

Skolhuset skulle vara så rymligt att skolsalen skulle rymma 160 barn, det skulle finnas 2 rum och kök för läraren, samt ett särskilt rum för kokinrättning för fattiga barn inom distriktet.

1862 var den nya skolan – gamla skolan i Vålberg- färdig, och det ambulatoriska undervisningssättet upphörde.

Den första examinerade läraren med undervisningsskyldighet antogs, men när han ett par år senare fick en annan tjänst, kunde församlingen inte längre ha examinerade lärare. Detta då statsanslagen till lärare på finnbygden troligen till följd av försummelse från skolstyrelsens sida uteblivit.

”Gamla landsvägen gick förbi där förr”

Under slutet av 1890-talet kom frågan upp om vad man skulle göra med skolhuset. Skulle det gamla skolhuset repareras eller en ny skola byggas?

I december 1900 fattades ett beslut om ett nytt skolhus, och 1904 blev skolhuset förlagt till den lite större byn i närområdet.

”För mig var det Rune i skolhus som bodde där, på 50-talet. Om honom berättade min mormor Olava, att Runes mor Linnea såg rätt dåligt. Rune fick ledsaga henne när hon skulle komma över på en kopp kaffe till Olava. Väl framme klagade hon över den vådliga promenaden över stock och sten. Gossen Rune hade sett till att hon fick gå utanför stigen”

”Oskar i skolhus såg man många gånger i Boa, han kom med sin våmhuskorg på ryggen och var dit och handlade. Han brukade berätta om när han tog värvning i ungdomen, och när dom var på manöver i Dalarna stod han ute på post, då ställde han geväret mot en tall och sprang därifrån det mesta han kunde”

• 

• 

”Oskar var också predikant och brukade hålla predikningar”

Vad hände sen? Det jag fått veta är att huset köptes av medborgare från ett annat EU-land. Vad de tänkte göra med byggnaden vet jag inte, men helt uppenbart hade de en tanke som sedan inte blev genomförd… Nu står det fina huset här och vad som kommer ske med det…ja det kanske ingen vet.

Bilderna är tagna i april 2020 och historien om skolan i församlingen, kommer ur en gammal artikel som publicerades i Finnbygden 1958. Minnen som jag fått mig tilldelade är från människor som har eller haft anknytning till platsen.

Tack för all information.