Naturreservatet Byamossarna och Bytorpet ligger i Arvika kommun i Värmland.

Här finns en fin vandringsled som är endast 3,5 km lång. I någon beskrivning står det ”Det här är den perfekta vandringen för dig som vill uppleva en kort vandring, men ändå med vildmarkskänsla”

Leden heter ”Hertigparets vandringsled” efter reservatets högsta beskyddare HKH Prins Carl Philip och HKH Prinsessan Sofia.
Leden är en del av gåvan från Länsstyrelsen i Värmland i samband med parets giftermål 2015.

Vandringsleden går runt Stentjärnet som ligger i naturreservatet Byamossarna som är Arvika kommuns största sammanhängande myrområde.
För att lättare kunna ta sig runt i terrängen går en del av leden på spångar.

Naturreservatet bildades för att bevara ett stort område med en mosaik av myrar och kärr, det består av ett stort antal mindre tjärnar och skog i olika åldrar, men också för att göra området tillgängligt för friluftsliv.
Stora delar av skogen, främst söder om mossarna, är gammal senvuxen naturskog, där det finns granar som är 140-180 år och tallar som är upp till 320 år gamla.

Karaktärväxter för Byamossarna är bland annat rosling, dvärgbjörk, tuvsäv och vitag.
En del av området ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, Natura 2000.

Vill man bara komma ut i den fina naturen för en mysig picknick, kan man lätt ta sig till vindskyddet, som ligger endast 400 meter från parkeringen.

Själv tycker jag det är mysigt att först gå vandringsleden och avsluta turen vid vindskyddet, med en god matsäck, och njuta av den fina utsikten över tjärnet.

På vintern går flera skidspår i området och det är tillåtet att åka skoter på markerade skoterleder.
Vägbeskrivning:
Från riksväg 61 till Byamossarna och hertigparets vandringsled: Sväng från riksväg 61 mot Mangskog i höjd med Edane, på skylten står Mangskog 10 km. Kör cirka 9 km och sväng sedan till vänster vid skylten ”Treskog 21”. Kör ca 5,5 km och sväng igen till vänster mot Övre Fjäll, här övergår asfaltsvägen till grusväg. Efter cirka 1 km kommer man till en korsning där det är skyltat mot Byamossarna, sväng till vänster upp på denna väg. Vägen krokar sig förbi en parkering till Bytorpet fortsätt dock på vägen, och följ skyltningen fram till parkeringen vid naturreservatets gräns där Hertigparets minnessten står.

Jag har hämtat fakta från olika sidor på nätet, och från informationstavlor som finns utplacerade. Mer information om Byamossarnas naturreservat finns bland annat på följande sidor.

Byamossarna ligger på en höjdrygg mellan sjösystemet Gunnern-Racken i väster och Mangens dalgång i öster. Nere i dalgångarna är markerna uppodlade och bebodda sedan hundratals år. Men här uppe på höjden har det bara funnits ett fåtal torp och några sätrar.

En av bosättningarna är Bytorpet, strax öster om parkeringen. Torpet sköts idag av en ideell förening.

Stugan är alltid öppen och på vintern tänder den som kommer först brasan (oskriven lag).

På ett bord inne i torpet finns en mapp: ”Människorna på Bytorp” Han som forskat i detta heter Anders Johansson.
Det Anders bland annat fått fram, är att Bytorp varit bebott av minst 44 personer under tidsperioden 1793 till och med 1977.





Den förste som Anders Johansson fått fram som bott på Bytorp, var Elof Andersson som flyttade in med sin familj 1793.
Familjen bestod av Elof, makan Brita, dottern Brita (ja dottern hette också Brita) och sonen Anders.

1799 flyttar även ytterligare en son, Nils Elofsson, in tillsammans med hustrun Ingjäl, dottern Karin och sonen Jacob. Samtidigt flyttar dock Elof och Britas dotter Brita ut.
1802 flyttar Nils Elofsson med familj vidare och Elof och Brita flyttar efter 1804.

En annan av familjerna som bor i Bytorp är Olof Andersson, med makan Kari, sonen Anders, sonen Jon, dottern Marta och dottern Brita som flyttar in 1808.

Under en period av två veckor på hösten 1818 dör olyckligtvis barnen Marta (6 år), Brita (2 år) och Jon (9 år), av rödsot (dysenteri).



1830 tar sonen Anders Olsson över torpet, men föräldrarna bor kvar i hushållet. Föräldrarna Olof och Kari blir klassade som fattigjon 1849.

I ett av rummen i torpet står detta fina skåp.
På insidan dörrarna står årtalet 1874 inbränt i träet tillsammans med några initialerna.
Under åren 1856 till 1910 bor Olof Olsson med sin hustru Märta på Bytorp. Jag kan med stor sannolikhet tro att skåpet är gjort av denne Olof Olsson.

Sista familjen som bodde på Bytorp var familjen Magnus Olsson.


I november 1911 flyttar Magnus Olsson med hustrun Maria in tillsammans med barnen Hilda, Marta, Anna Maria och Oskar.
Dottern Anna Maria går bort endast 19 år gammal under sommaren 1919. Hustrun Maria går bort i maj 1931, hon blev 69 år gammal och maken Magnus blir 77 år. Han går bort i januari 1951.

Efter att fadern också gått bort, lever syskonen Hilda, Marta och Oskar ensamma kvar. De brukar gården och bor kvar tills de alla går bort. Marta i september 1963 (66 år), Hilda på nyårsafton 1971 (76 år) och sist Oskar i maj 1977 (75 år gammal).

Bilderna är tagna i augusti 2015, oktober 2017 och juni 2020.
Byamossarna är jättefin led att gå. Jag har själv gått den ett antal gånger och den är lika fin vår som sommar och höst. Har du vägarna förbi Arvika tycker jag du ska stanna till ett ögonblick och njuta av denna lilla pärla.
Bytorpet är en riktigt fin plats. Här kan man gå runt byggnaderna, på den fina ängen och nästan känna hur historian berättas. Jag njuter av att gå runt här och fotografera allt gammalt, allt fint.
Hit återvänder jag igen.

