Mycket riktigt så finns det ytterligare en gård i den övergivna byn.

Det första vi får syn på är det fina uthuset, en relativt stor byggnad i vinkel. Men innan vi tar en närmare titt på den, är vi nyfikna på stugan.

Där står stugan.

Man ser hur illa tilltygad den är. Man ser också hur någon haft en förhoppning om att rädda stugan. Men nu är det försent.

Ytterdörren har ramlat ut, och nu är hela väggen på väg åt samma håll som dörren. Det känns som att väggen i vilket ögonblick som helst kommer att ge efter och vika sig. Man ska nog inte vistas alltför nära stugan.

Murgrönan har börjat ta över husväggen, på väg att stänga igen fönstret. Naturen tar över och visar vilken livskraft den har.

Den färglada tapeten och den matchande fåtöljen står i vad som kan antas varit vardagsrummet, och bara väntar på sitt öde. Man ser hur hela taket i rummet bredvid rasat in.

Huset står högst upp på höjden, på det lilla fjället där byn ligger.

Utsikten även från denna stuga har nog varit riktigt fin. Man har nog kunnat se riktigt långt bort, innan träden växte sig höga.

En större jord-/matkällare finns på gården. Det är bara själva öppningen som syns, resten har naturen gömt.

På de allra flesta platser vi varit, har det funnits en egen liten sophög, så även här.

Där kan man hitta det mesta. Det finns nästan alltid en gammal cykel som förgäves försöker gömma sig, den brukar alltid avslöja sig med ett styre eller en trampa som sticker upp ur gräset.

Så åter till den fina uthuslängan.

Det höga gräset och brännässlorna försöker hindra oss att komma för nära.

Här finns några mindre bås. Vilka djur hade man på dessa gårdar? Man kan väl anta att det kanske fanns någon fjällko, några getter och kanske får, lite hönor och en tupp.

Det lilla fönstret i ladan släpper in lite av sommarljuset. Det är lite mysigt men också lite vemodigt…

Någon har varit kreativ och smyckat ut dörren. VE-BOA.

Här är det ingen tvekan om vad ändamålet med denna delen av ladan var.

Så tar vandringen i den övergivna byn slut.

Spåren sopas igen av naturen. Skogen tar över, och den kommer nog att avverkas vad det lider.

Fyra hus, fyra olika livsöden, fyra ställen som säkert varit jättefina att bo på. Nu går stugorna samma öde till mötes. Man har försökt rädda dem, nu har det gått för långt och skogen verkar vara viktigare.