Helt plötsligt så bara står det där.

Vi åkte förbi det, men blev tvungna att vända.

Ett så fint gammalt ensamt hus kan man bara inte åka förbi…vi kanske aldrig kommer hit igen.

Jag tycker det är jättespännande och väldigt intressant om man kan få veta lite om platsen,  om byggnaderna och om människorna som haft anknytning till området.

Men ibland är det inte så lätt.

Jag skulle ju kunna hitta på en fiktiv historia kring huset, men jag bestämmer mig för att bilderna får tala.

Alla som hittat till min blogg, kan få hitta på sin egen historia denna gång.

Jag bara älskar detta köksfönster!

För ett ögonblick kan jag se hur husmoran står här och tittar ut, medans hon knådar degen som ska bli hennes favoritlimpor som ska serveras till middagen.

Och denna underbara dörr!

Detta är en av mina favorit bilder.

Om jag en dag får ett eget torp vill jag ha en sådan dörr.

Jag önskar att jag hade haft möjlighet att komma in och fått titta på detta underbara torp från insidan.

En dag kanske jag hittar ägaren och får den möjligheten.

Det var riktigt oväder när vi besökte torpet, men regnet gav med sig lite så att bilderna kunde tas.

Reservdelshögen.

Man vet aldrig när det kan behövas ett hjul till.

Här kan jag anta att man kanske haft får eller getter.

Spiltorna kändes för små för större djur.

Och denna fina pall.

Har den använts till för att mjölka djur?

Detaljer, det ligger mycket arbete bakom det hantverk som gjordes förr. Inte alla som kan detta. Man kan undra hur många arbetstimmar som ligger bakom detta.

Vilken tur att jag och min make åkte just på denna väg, och att vi fick syn på detta underbara hus.

Det kanske finns någon som känner till dess historia, då får du gärna skicka mig ett meddelande, det vore jätteroligt.