Jag har fått veta att det officiella namnet på fjället är Transtrandsfjället.

Antagligen har det i samband med att turismen blev större i Sälen också blivit att man börjat prata om Sälenfjällen.

Sälfjället – Mellanfjället, är en led som är markerad som en lätt led. Den är ca 11-15 kilometer lång, beroende på vilken väg man tar.

Leden börjar mittemot hotell och restaurang Gammelgården i Sälen.

Första delen går över myrmark, men den är spångad så det är lätt att ta sig fram. Efter myren går det en del uppför men underlaget är grus så det är fortsatt ganska lätt att ta sig fram.

Man kommer ganska snart fram till ett ledskilje, där man får välja vilket håll man ska gå åt.

Vi gick mot Lindvallens liftar och Hemfjällsstugan.

Efter några kilometer kommer man fram till ”Apotekarestugan”, där tog vi till vänster och följde den grusade leden.

Nu började dimman tätna.

Efter ytterligare någon kilometer kommer man fram till toppstugan på Lindvallen. Leden fortsätter sen mot Stensjön.

Vid Stensjön var vi tvungna att ta en liten paus, för att fotografera lite stenstatyer.

Det fanns ganska många av dem. Det har blivit en ”grej” att man ska bygga lite när man passerar här. Antingen så bygger man något eget, eller så bygger man på någon av statyerna som redan står här.

Tips! Vid Gustavtorget i Lindvallen kan man under sommarsäsongen, ta liften upp och vandra en kort och lättvandrad led till Stensjön.

Efter Stensjön övergår den grusade leden till spångad led. Och om det är klart väder ska det vara en fantastisk utsikt.

Vi får komma tillbaka en annan gång för att få uppleva den.

Nästa stopp tog vi vid Hemfjällsstugan. Här finns en liten ”Matsäcksstuga” som alltid är öppen.

Under vintersäsongen är även Hemfjällsstugan öppen, då kan man köpa sig fika, som till exempel våfflor och kaffe.

Från Hemfjällsstugan finns fler olika alternativa leder att ta sig tillbaka.

En led går mellan Mellanfjället och Sälfjället.

Denna led är det kortaste alternativet på ca 5 kilometer.

Början av leden är stenig och lite blöt på sina ställen. Efter någon kilometer övergår det till mer lättgången terräng och man kommer fram vid ”Apotekarestugan” och går sedan samma led tillbaka som man började på.

Vi valde den lite längre leden som är ca 7 kilometer lång.

Den går över Mellanberget.

Vilken utsikt. Det var så fint över de blånande bergen, när solen försökte bryta sig igenom molnen.

Leden går sen vidare mot Storfjällsgraven. 

Leden är först lite blöt men övergår sen i stenigt underlag. Den är ganska krävande, bitvis.

Storfjällsgraven är Sälens äldsta fjällcafe’, mitt ute i ingenting.

Det ligger i en svacka, en så kallad grav mittemellan Storfjället och Hemfjället.

Ändå sen 30-talet har denna unika och stillsamma plats, mitt i den karga fjällmiljön lockat skidburna gäster. Det är öppet under vintersäsongen.

Här vid Storfjällsgraven tog vi oss ännu en skön paus, vilade fötterna lite och fyllde på med lite energi.

Ett ögonblick i stillhet.

Från Storfjällsgraven blir leden lättare att gå igen.

Även här är det lite blött underlag som sedan övergår i spångad led. Man kommer fram till samma ledskilje som var i började, och sista biten går man samma väg som man började på.

Det låg flera högar med brädor längs leden, så man kan anta att fler delar kommer att bli spångad.

Vissa äldre spångade delar var också i ganska dåligt skick, och dessa kan man tro kommer att bli utbytta.

Bitvis var det väldigt tät dimma och det blåste. Så här var det bra att vi var välutrustade med varma och vindtäta kläder.

När det är svårt att se vad man har omkring sig, känner man vikten av välmarkerade leder. Och att hålla sig på leden, att inte ge sig ut på okänd mark. Man vill inte tappa bort sig.

Vi fick en fin tur, även om vi bitvis inte såg mer än någon meter framför oss. Höstens fina färger kom ändå fram när dimman lättade lite.

Nästa gång vi kommer hit hoppas jag att vi får klart väder, så vi kan se den fina utsikten också.

Har du möjlighet, så tycker jag att du ska gå denna fina led.