Betania är i Sverige ett vanligt namn på kyrkor och kapell inom väckelserörelserna.

En väckelse är en period av ökad religiös aktivitet.

En väckelses främsta kännetecken är att många människor upplever sig ha blivit ”frälsta/omvända” och att väckelsen därigenom indirekt påverkar samhället.

Med väckelse avses vanligtvis en specifik expansiv period, ibland lokalt avgränsad. Väckelse bygger på en rörelse hos allmänheten, till skillnad från införande av kristen tro som sker genom påbud från regenter.

Väckelse

Pingströrelsen är ett av Sveriges större frikyrkosamfund som nådde Sverige 1907.

Det är ett religiöst samfund inom den kristna protestantiska världen som uppkom i Los Angeles och Wales under 1900-talets första årtionde.

Många församlingar använder den svenska pingströrelsens sångbok Segertoner, här användes istället den norska sångboken Maran ata, som utgavs av T. B. Barratt 1911 och som innehöll mer än 100 sånger skrivna av honom.

Barratt förde pingstväckelsen till Kristiania i december 1906 och det finns berättelser här i bygden som säger att han skulle ha predikat här bara en kort tid efteråt.

T.B.Barratt

I så fall skulle detta kapell ha en nyckelroll i svensk pingsthistoria.

Detta kapell sägs vara byggt 1920.

Det byggdes på en väldigt avsides plats med endast några få gårdar i närheten, man tror att orsaken kan vara att marken helt enkelt donerats till församlingen.

Betania blev en samlingsplats.

Folket kunde gå långa sträckor för att ta sig hit på möten. Det ordnades stormöten som i det närmaste kan jämföras med konferenser, där flera talare medverkade.

Pingströrelsen var i mycket en kvinnorörelse. Så var det även här. De flesta aktiva medlemmar var kvinnor.

Det berättas att gubbarna kunde följa med till kapellet, men de stannade utanför och pratade och fördrev tiden på annat sätt istället.

I bottenvåningen finns köket samt en stor och en liten sal.

• 

• 

Det berättas om en tid när det skulle ha funnits ont om mat. Men man bad för den köttbit som fanns och det skars sedan fler och fler skivor av denna välsignade köttbit utan att den tog slut.

I stora salen står dopgraven öppen.

Hur många har här blivit frälsta? Och jag som inte är troende kan undra hur det var? Vad fick man för uppenbarelse? Vad såg man?

Kapellet är byggt i vinkel med två våningar, och ett trapphus med trappa upp till andra våningen.

Här finns två rum, ett mindre och ett lite större.

Det finns skrivet om denna församling i Söderholms pingsthistoria.

Där skrivs det om församlingens existens, men också att ”bristen på evangelii förkunnare hava lagt hinder för verksamheten”.

Redan 1967 var kapellets glansperiod förbi, då hade man inte haft något möte här på länge.

Var det på grund av ”bristen på evangelii förkunnare” månntro?

En av medlemmarna i rörelsen ville inte att kapellet skulle rivas utan det fick stå kvar och så gör det än idag.

Enskilda familjer ska på eget initiativ för ett antal år sedan förbättrat kapellets tak, så att det skulle kunna bevaras.

Tyvärr kommer det nog inte att stå så länge till, det är i väldigt dåligt skick på sina ställen. Hål i taket och en del av väggen lutar in i stora salen.

Om det blir en snörik vinter, kan det vara så att det blir den sista vintern för denna fina byggnad.

Idag verkar ingen riktigt veta vem som äger själva kapellet men marken tillhör ett stort skogsbolag.

Kapellet är en riktigt fin byggnad.

Jag är återigen tacksam för att jag fick möjligheten att få uppleva denna fina byggnad på denna fina plats. Många funderingar kretsar i mitt huvud.

Man kan nästan ta på en känsla som måste ha varit väldigt speciell i det ögonblicket de hade möten här.

Vilket liv och vilken rörelse det måste ha varit här ute i ingenstans när det begav sig.

Den lilla historia jag har kring kapellet är från andra som delat med sig av sina berättelser. Tack!

Jag har också hämtat information från Wikipedia.