Ture Malmgren, redaktören och politikern som lät bygga två annorlunda byggnader i Uddevalla – Tureborg och Villa Elfkullen.

När Ture Malmgren hade byggt ut sitt gamla sommarhus, Villa Elfkullen, för att bo där permanent med makan Hilma, var han nu tvungen att bygga ett nytt ”sommarhus”, för sommarhus ska man ju ha…

När man ser ruinerna efter ”sommarhuset”, som fick namnet Tureborg, är det lite svårt att förstå hur pampigt det varit en gång.

Men bilden nedan, som ska vara från ca 1932, ger en förståelse för hur stor och häftig denna borg var. Sommarhuset blev alltså en hel borg. Vilket bygge!

För ett ögonblick undrar jag… vad tänkte hustrun Hilma? Var detta ett sommarhus som även hon tyckte att de behövde? Eller hade hon förväntat sig något annat?

Malmgren inspirerades till att bygga sin egen riddarborg efter sina ungdomsresor längs floden Rhen i Tyskland, där han fick se många av landets medeltida borgar och slott. 

Det fanns inga ordentliga ritningar till bygget utan det mesta improviserades utifrån vykort på Rhendalens många slott.

Han började bygga borgen 1899 och det pågick till ungefär 1912. Det sägs dock att byggnaden aldrig blev riktig färdig.

Här fanns ett 40-tal rum, en stor riddarsal med grova stenpelare, flera torn, balkonger och höga stenmurar. Bland rummen fanns ett i beduin-stil, en kägelbana, ett musikrum med tre pianon, 17 gästrum och rum med sex väggar.

Här fanns också flera rum för att visa konst, bland annat verk av målaren Anders Zorn.

Det byggdes även ett fängelse, som dock inte användes som det, det var troligen bara ett förvaringsrum.

Den stenbeläggning som ser ut som ett golv på bilden ovan, är resterna av det som var Riddarsalen.

Han lät bygga lönnfack och här fanns även en lönngång, som öppnades med en knapp dold i en träpanel. Lönngången ska sedan ha gått ca 10 meter ner i berget och mynnat ut i en krypta. Bilderna är från denna krypta.

Det finns många myter som omger Tureborgen, bland annat sägs det att det finns en hemlig gång som går mellan borgen och Villa Elfkullen.

För att minska på kostnaderna för bygget, köpte Malmgren upp gamla timmerhus inne i Uddevalla.

Han rev och transporterade material till borgen för att använda som byggmaterial, trots hans stora förmögenhet.

Följande två bilden ska vara från ca 1910. Den mindre bilden antas vara från den invigningsceremoni som Ture höll, där han bland andra lät bjuda in ett antal journalister, som fick en rundvandring i borgen.

När Tureborgen var färdigbyggd höll Malmgren många gästabud, där det serverades helstekt gris och mjöd i trästop, precis som i riktiga riddarborgar.

• 

• 

När Ture fyllde 65 år, 1916, firade han sin födelsedag i borgen.

Detta var sista året han besökte borgen. Hans sista sex år var han oförmögen att ta sig till borgen. Hans kroppshydda var då så stor så vagnen han hade inte höll för hans vikt. Han hade även fått diabetes som tog på hans krafter.

Han fick beundra borgen på avstånd istället, från Villa Elfkullen.

Malmgren dog 1922. Han hade i sitt testamente skrivit att han ville bli begravd inuti en uppsprängd grotta i berget, som han hade förberett.

Denna grotta var i närheten av Villa Elfkullen, hans tanke var också att Hilma då lätt skulle kunna komma och hälsa på honom.

Dessvärre gick inte myndigheterna med på det, man kunde inte bli begrav i ovigd jord.

Efter att Malmgren gick bort 1922, satte hans änka Hilma aldrig sin fot i Tureborg igen. Hon stannade i parets hem, Villa Elfkullen, vid berghöjdens fot.

Så min fundering om Hilma tyckte att det var en bra idé att bygga en borg till sommarhus, funderar jag fortfarande på, men jag får en känsla av att det framförallt var makens önskan. Att förverkliga en barndomsdröm, kanske…

Under andra världskriget hyrdes borgen ut till försvaret, som använde borgen som förläggning och bedrev flygspaning härifrån.

Man byggde då även skyddsrum i berget, som skydd vid eventuella flyganfall. Det är detta gamla skyddsrums ventilationsrör som syns på bild.

Efter kriget stod borgen och sakta förföll.

1942 köptes marken upp och styckades i mindre tomter. Själva borgen såldes dock aldrig, fast flera möjliga köpare kom och gick.

Förfallet, kombinerat med vandalism, ledde till slut till att byggmästaren Kjell Stolt köpte borgen för att riva den och återanvända timret.

Innan han kunde göra detta sattes Tureborgen i lågor natten den 26 november 1950, och brann ned till grunden.

Hur branden startade, finns det också flera olika teorier om. Var det så att Ture Malmberg skapat sig fiender och de nu hämnades? Trots att Ture redan gått ur tiden? Var det ett bedrägeriförsök? Eller var det tjuvrökande pojkar?

Det är ett mäktigt bygge, och man kan verkligen undra vad Ture Malmgren var för en man? Att han var mäktig och rik finns det inget tvivel om; men jag skulle vilja veta vad han hade för fantasier, vilka bilder såg han när han blundade?

Han måste ha varit en väldigt speciell man och det skulle ha varit så roligt att ha träffat honom, över en fika, och fått höra vad han tänkte…. Jag kan nästan tro att han hade fler fantasier och planer som inte hann att förverkligas.

Uppgifter kring Ture Malmgren, Tureborg och även Villa Elfkullen har jag hämtat in från källor på nätet. De äldre bilderna i mitt inlägg har jag lånat från nätet.

Vill ni läsa mer? Här finns några länkar som jag hämtat information från:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Tureborgen

http://tureborgen.blogspot.com/p/om-tureborg.html

http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=4952

Tips! Om ni vill läsa lite om Villa Elfkullen, finns även ett inlägg om det på min blogg. Inlägget heter ”En annorlunda villa”