Att byta ut utlandssemestern mot en semester i vårt fina Sverige visade sig vara en jättebra idé. Så mycket fint vi har omkring oss, om vi bara stannar upp och tittar. Dessutom har vi, jag och min make, börjat tycka att detta med vandring är en ganska skön upplevelse. Så för att börja lite försiktigt satsade vi på ett par dagsvandringar under vår semester 2019.

Vårt första mål var Fulufjällets Nationalpark som ligger i nordvästra Dalarna.

Vi bodde på Fulufjällsgården i Mörkret – ett vandrarhem som ligger i nära anslutning till Fulufjället. Vi hyrde en liten stuga för två, inget märkvärdigt alls, men det uppfyllde våra krav. Vi ville bo nära vår första dagsvandrings etapp, eftersom vi ville kunna starta så tidigt som möjligt på förmiddagen. Vi ville komma iväg innan dagen blev för varm och kanske lite innan den stora mängden vandrare skulle ge sig iväg.

Det finns flera olika entréer till parken. Vi valde Njupeskärsentrén vilket är huvudentrén till parken. Det föll sig naturligt eftersom vi ville se just vattenfallet Njupeskär. Till själva vattenfallet var det ca 2 kilometers vandring.

Njupeskär är ett 93 meter högt vattenfall, varav 70 meter är fritt fall. Det är Sveriges högsta fritt fall. För att ta sig till fallet är det en hel del både upp och ner och brant på sina ställen. Tur att jag inte räknade alla trappsteg vi gick, jag hade tappat bort mig i räkningen.

Vi ville se mer av fjället efter att vi utforskat vattenfallet, så vi valde att gå slingan Fallet runt, en slinga på ca 5,5 km och nu fick vi klättra en del på stora stenblock.

Vi var till Fulufjället i mitten av juli. Vädret var med oss hela tiden. Lite kyligt och grått på morgonen, men eftersom vi bestämt oss för att börja vår vandring tidigt på förmiddagen så hann inte solen värma på förrän vi var på väg neråt igen. Vi mötte många som kämpande på uppför, när solen börjat gassa på, och jag kan säga att vi inte var avundsjuka på dem som hade en bit kvar på deras vandring i stekande sol.

Mitt i ögonblicket. Så fint det är. Här korsade vi över vattenfallet Njupeskär.

En välförtjänt fika i den mjuka mossan. En mugg kaffe smakar väl aldrig så gott som när man är ute i friska luften, mitt i naturen.

På Fulufjället kan man läsa mer om fjället. Där kan man också läsa om Old Tjikko, världens äldsta träd som är en klon av en gran som vuxit på samma ställe i 9550 år. Den slog rot alldeles efter den senaste istiden och har överlevt tack vare att den skjutit nya rotskott. Vi letade inte så intensivt efter Old Tjikko – så NEJ, vi har inte sett självaste världens äldsta träd. Men den står där, så nästa gång kanske vi springer på den.

Vilken härlig dag vi fick. Trötta, men vilken skön känsla. Vi tog oss upp och vi tog oss ner. Nu var det dags att ladda för en ny dagsetapp.