Efter ett par mysiga dagar i Nordmaling var det dags för vår nästa, och för denna gången, sista etapp i vår ”Svemester-vandring”. Nu var det Skuleskogens nationalpark som GPS:en var inställd på.

Skuleskogens nationalpark ligger i Örnsköldviks och Kramfors kommuner i Västernorrlands län.

Det finns även till denna nationalpark fler entréer att välja på. Vi började vid Entré Syd.

Vi valde att gå leden över Slåttdalsberget för att sedan komma till Slåttdalsskrevan.

Leden vi gick var dryga sex kilometer, och avståndet till själva skrevan var drygt tre kilometer med en höjdskillnaden på ca 200 meter. Det låter inte så ansträngande, men det tog allt lite på krafterna.

Efter att först ha vandrat en knapp kilometer, på spångad ”lätt-gådd” led, genom högstammig granskog började nu den egentliga stigningen, där leden bitvis var svår att gå med mycket sten och rötter.

När man stannar till mitt i ögonblicket…vilken utsikt! Hur långt kan man egentligen se när man kommit upp på Slåttdalsberget?

Det var en riktigt fin dag, det fick bli shorts istället för långbyxor, och det gick åt några flaskor vatten när solen värmde på. Det var många som var ute och gick denna led, allt från unga familjer med barn på ryggen till pensionärer. Det som är så bra när man är ute på vandringsleder, är att det oftast finns någon led som passar alla. Man väljer utifrån sina egna förutsättningar och utifrån vad man vill se och uppnå.

Höga berg, gammal skog, havskust, kala klapperstensfält, myrar och tjärnar. Det är fint i Sverige, jag har sagt det förut och jag kommer att säga det igen.

Här var det riktigt gött med en mugg kaffe, sitta och titta på den storslagna utsikten över Bottenhavet och Höga Kustenleden. Tack för kaffet och gästfriheten fina I och J.

• 

• 

Hur många fler än vi har tagit bilder här? Jag kan tro att det är ganska många.

Det fanns stenblock som var stora och lite besvärliga att passera när vi började ta oss upp på berget. Jag hade gåstavar med mig och de kom väl till användning kan jag lova. Jag är inte så lång, så vid de svåraste partierna när vi skulle ta oss nerför, mot Slåttdalsskrevan, fick min man gå före för att sedan hjälpa mig ner, eller framför allt för att vara en bromskloss så jag inte skulle kana iväg allt för långt utför berget.

Det var en bitvis spännande vandring, även denna gång.

Vi var glada att vi tog ”rätt håll” på vår vandring, för även om det bitvis var lite besvärligt att ta sig ner, tror jag nästan att andra hållet där jag skulle ha behövt försöka klättra uppför dessa stora stenblock, trots allt hade varit besvärligare.

En härlig vandringsled, med jättefin utsikt från berget, och skrevet som var lite magiskt på något sätt… Som jag skrev tidigare hamnade jag nästan i Ronja Rövardotters land.

Nu har vi avverkat tre nationalparker på vår första semester där vi haft vandring i fokus. Det har gett mersmak. Nu får vi se vart vi hamnar nästa gång. En annan nationalpark kanske? Det finns ju ett par kvar att utforska i Sverige.

Jag hoppas att jag lyckats inspirera någon eller några av er att gå dessa fina leder som jag skrivit om, och det kommer att komma fler inlägg om vandringsleder, så håll ögonen öppna.

Vill ni läsa mer om Skuleskogens nationalpark kan ni gå in på: Skuleskogen