Prostgårdsslingan, som detta lilla inlägg kommer att handla om, är en rundslinga på ca 4 km (från parkeringen räknat).

Den ingår i den längre leden Vildmarksleden som i sin tur är ca 13 km lång.

Prostgårdsslingan startar vid Molkom, längs väg 240, mot Hagfors. Vid vägen sitter det en stor skylt – märkt ”Vildmarksleden” och P(arkering), det går inte att missa den.

I maj 2018 orsakade ett godståg bränder längs med järnvägen, antagligen av gnistor från hjulen.

Utmed leden passerar man ett brandhärjat område. Man får vara lite uppmärksam om man ger sig in i området. Varningsskyltar påminner om detta på träden.

Leden går längs med Prostgårdsälvens bäckravin. Slingan tar också en liten avstickare upp på en ås, så man får en liten överblick över bäcken.

Det porlar härligt i bäcken, rinner lite fridfullt. Jag kan anta att bäcken kan vara betydligt vildare än så här.

Prästkragar och lupiner blommar så fint längs vägen. Sen får man tycka vad man vill om framförallt lupiner, men när de är i full blom är de allt vackra.

Det är så fint denna tid på året när det blommar i olika färger överallt, och alla nyanser av grönt som man ser omkring sig. Det gäller att njuta av allt det vackra medans man kan.

• 

• 

• 

• 

• 

Slingan går längs skogsvägar, fina skogsstigar, över rötter och över någon spång.

Det finns några lite brantare stigningar, men största delen av Prostgårdsslingan är relativt lättgådd.

Vid vägskälet kan man bestämma om man ska gå den längre Vildmarksleden eller som jag gjorde denna gång – jag nöjde mig med den kortare Prostgårdsslingan.

Den fina bron tar dig vidare på Vildmarksslingan. Den får det bli nästa gång jag är här.

Vid bäcken svärmade fina blå jungfrusländor, men de var inte lätta att fånga på bild, inte med min kamera och med det objektivet jag hade. Jag har lite att lära mig när det gäller fotografering, och jag ser fram emot det.

• 

• 

Vi fick en liten pratstund med några hästar när vi kom ut ur skogen. De såg så avslappnade och nöjda ut där de gick i sin hage. Mysigt.

Området vid Jönsberget, som man passerar, är klassat som en nyckelbiotop, alltså ett område som har mycket höga naturvärden, här finns rödlistade växtarter, alltså växtarter som är hotade och kan dö ut.

Det växte smultron efter vägen, och jag kan lova att de var supergoda. Synd bara att smultron är så små, det krävs ju minst ett strå fullt av smultron, för att smaklökarna ska bli lite nöjda.

Vid slingans början och slut, finns en iordningställd grillplats i all sin enkelhet med sittbänkar kring grillplatsen. Tyvärr inget vindskydd om det skulle regna.

Vill du ta en liten tur som inte är så ansträngande, tycker jag att du ska prova denna.

Bilderna är tagna i juni 2020.

Vill du läsa mer om leden kan du gå in på denna sida Vildmarksleden