Vi fick nys om en by, där flera hus blivit övergivna. Nyfikenheten tog oss hit och mycket riktigt, vi fann ett antal olika hus…

På en höjd fick vi helt plötsligt syn på detta hus. Man blir först lite tveksam om det verkligen är övergivet eller inte, men så var fallet.

Innan man avverkat skog här, var det nog inte alls lätt att se detta lilla hus från vägen.

Som de flesta hus vi springer på, så har någon eller några använt huset efter att det blivit övergivet, och för det mesta så är det just genom ett uppbrutet fönster eller en dörr som man tagit sig in.

När de får stå öppna förfaller ju husen dessvärre än fortare. Tyvärr.

Detta hus och de andra som kommer i följande inlägg, har med största sannolikhet blivit uppköpta, just för skogens skull, och ingen har tagit sig ann husen utan de får bara stå och förfalla.

I värst fall blir de också vandaliserade.

När jag tar bilden kan jag i ögonblicket se hur lakanen vajar i vinden, och tänk den där goa doften av nybäddad säng med nytvättade lakan som fått torka ute…

Ett fint uthus, som står så fint högt på höjden. Långt där borta kan man se blånande berg.

Är det någon som vill säga något med detta? Högaffeln i fönsterfodret…

Ja- kanske. Kanske har någon markerat någon typ av missnöje med att denna fina gård nu får gå sitt öde till mötes.

Jag tror ändå att den eller de som en gång bott här, har haft det riktigt skönt uppe på höjden. Vilken utsikt de måste ha haft innan alla träden växte sig riktigt höga, man kan undra hur långt man en gång såg… kanske ända till ”Mariannelund” som Ida i Lönneberga när hon blev upphissad i flaggstången.