Huset är ursprungligen byggd omkring 1680, då hade huset bara en våning. Sedan har det byggts i etapper och det fick sitt nuvarande utseende omkring 1834.

På framsidan av huset fanns en fin fontän.

Huset kallas för ”Bååthgården”. Detta då det ägdes av familjen Bååth från 1600-talets slut till 1753 då det såldes vidare till en köpare utanför familjen.

Taket på Herrgården är speciellt. Takpannorna är tillverkade av gjutjärn med ett sigill på varje panna.

I Herrgården finns 8 rum och kök, pigkammare och en oinredd vind samt källare.

Dessa underbara bilder har jag fått låna av Michael. Bilderna är hans egna, de är tagna i början av 1970-talet. Han själv är porträtterad på dem, tillsammans med sin mamma och pappa då de är på besök hos mormor Alma och hennes make Alvar.

Alma och Alvar flyttade in i herrgårdens gårdshus någon gång i slutet av 1960-talet. Herrgården ägdes då av bruket.

Alvar arbetade för bruket och var vaktmästare på Herrgården.

Han skötte bland annat trädgården, och man kan se på bilderna från början av 70-talet hur fint det var. Gräsmattorna var välklippta, buskar, träd och blommor var riktigt fina och välvårdade. I trädgården stod trädgårdsmöbler som man kunde sitta och njuta av stunden i.

Omkring 1978 säljer bruket som varit ägare till herrgården, huset till en privatperson.

Enligt de uppgifter som kommer fram, så började huset misskötas och man gjorde några felaktiga beslut.

Man planterade bland annat ett antal träd som inte blev så välskötta så omgivning blev fort vildvuxen.

• 

• 

Även dessa bilder är Michaels, de är tagna 2003. Det bor forfarande människor i själva Herrgården och omgivningarna tycks fortfarande skötas om.

I denna länga bodde det tjänstefolk.

Michael berättar att när han var och hälsade på sin mormor, fick han en kompis som bodde i längan med sin mamma.

Denna kompis kan vara killen som Michael leker med på en av bilderna från 70-talet.

Det har funnits en fontän och en paviljong med lägenheter även bakom huset. Dessa såg jag inget spår av. Det kan bero på att jag inte letade i det höga gräset.

När ägaren blev till åren tilltog förfallet och ägaren ska ha uttryckt att herrgården aldrig ska säljas.

Det finns numera en skylt vid Herrgården där det dels står att ”Herrgården är under försäljning till ett Museum i Norge, och att Herrgården med tillhörande byggnader kommer att renoveras till Museum”

Herrgården är en så fin byggnad, jag hoppas innerligt att detta Museum som det står skyltat om, kommer att bli verklighet. Jag är dock rädd att om det dröjer, så kommer förfallet att få gå för långt, och då är frågan om man kan rädda huset.

Det är också synd att vandaler ska gå in och förstöra, jag har sagt det förut och kommer nog att säga det många gånger till… Låt saker få vara! Förstör inte!

Stort TACK till Michael som har delat med sig av sina privata bilder och även lite historia! Det är sådant här som är så roligt! Att för ett ögonblick få ta del av någons historia, om än bara en liten del av någons historia, men det är så spännande.